En vanlig kväll. En vanlig middag.
Puss på er!
Förra veckan rullade av bara farten. En dag hade vi hade ett projekt vid sidan om skolan, jag gjorde mitt första speaker-jobb! Vi var ett gäng från klassen som tog gamla Rusty till en studio i Dalby där vi läste in några scener ur Fucking Åmål. Det var väldigt roligt, jag hade rösten som Agnes och Camilla.
Det blev lite fest, lite häng. Jag åkte till Malmö och träffade Josse. Fikade dyrt med latte och cheesecake, sedan gick vi på genrepet och såg Teaterrepublikens pjäs om Jimmie Åkesson.
(Suzie var trött)
Vi hade också ett fint impro-café för skolan en kväll.
Nu jobbar vi på med textprojekt 1, på måndag har vi redovisning. Tjoho.
Ikväll har vi tagit det lugnt. Ellen och jag gick på musikkonsert, bakade äppelmuffins och övade på vårt manus. Imorgon ska vi vara konfrencierer för säsongens första Ljus & Brus.
SPÄNNANDE...!
Host. Jag har rosa läppar och shottar medicin. Nu är hösten här!
Igår arrangerade vi fest i teaterhuset för våra älskade ettor. Jag lekte bartender med min sprit jag köpte när vi var i Berlin i våras. Det gick sådär och jag blev lite för full. Men åh, så trevligt vi hade det! Dansgolvet var EPISKT.
Såhär såg det ut i mitt rum när jag vaknade imorse. Jag skrattar för mig själv. Tack för hjälpen, Bea och Alva (och alla ni andra fina)! Ha-ha.
Varför inte bära lite glitter till vardags?
Min nya mysiga tröja beställde jag från Gina Tricots hemsida. Levererat direkt till Gunnarsson!
(fotnot: en himmelsk blandning av allt möjligt gott)
Jonas, Lukas, Ellen, Amanda, Alva och jag hade fest i köket, det vill säga matfest! (=trerättersmiddag och levande ljus)
Fint ska det va'!
Det här roar vi oss med en fredagkväll. 15 stycken ölsorter ska testas!
Veckan har varit lång och den började tråkigt. Men jag går i en stark klass, om jag får säga min mening, med många fina och begåvade individer som jag får privilege att dela teatersal med varje dag. Och som Jakob uttryckte det; "Styrka mäts med mostånd". Jajjamän. Heja oss!
Jag kan inte sova. Jag bara stirrar ut i mörkret och andas. Kroppen är så tung och utmattad men drömmarna vill ändå inte komma till mig.
Jag är sömnlös i Svalöv.
När jag låg och vred mig i sängen kom jag plötsligt att tänka på bloggen. Just det, du finns. Nu sitter jag här igen, det var längesedan sist. Alltför längesedan.
Men jag tror helt enkelt att man måste ta pauser ibland för att finna inspirationen, det här uppehållet var nödvändigt. Tro nu inte att jag kommer att skriva varje dag, det här betyder bara att jag kommer att försöka skriva oftare.
